Allt om gödningsmedel

Garden Life
Det är egentligen rätt fascinerande. Ingen skulle väl bli förvånad om en kanariefågel trillade av pinnen för att den inte fått mat. Men när det handlar om växter verkar vi tänka annorlunda. Även om det är självklart för oss att mata våra husdjur kan till och med en trädgårdsentusiast bli ställd om den blir tillfrågad om en så grundläggande sak som om den har gödslat, och i sådana fall med vad och hur mycket.

Hur gödslar du?

När det är sommar och allting växer så är det hög tid att fundera över bästa gödningsmedlen för trädgården. Du har säkert ofta hört folk säga någonting i stil med: ”Det är från min egen trädgård – inget gödningsmedel där, inte!” Men det är egentligen helt ologiskt att skryta med att man, åtminstone till synes, lyckats få fram frukt och grönsaker utan att gödsla. För om någonting är eller ska bli stort krävs det massor av näring. Växter, vars frukter eller innehåll är viktiga för oss, behöver helt enkelt rätt ingredienser i tillräcklig mängd. Därför är det viktigt att tänka på trädgårdens olika användningsområden och sedan gödsla varje del på precis rätt sätt!

Alla gödningsmedel påverkar jordens sammansättning på sitt sätt, oavsett om det rör sig om kompostmaterial, gödsel eller majsgödning. Och beroende på den egna sammansättningen fungerar också alla gödningsmedel på olika sätt. Dessutom måste man tänka på att olika växter har olika näringsmässiga krav – stenbräckan har helt andra krav än riddarsporren, och tomatplantan har ytterligare andra krav.

Fyra huvudnäringsämnen

Det som alla växter har gemensamt är att de – vid sidan om ett antal spårämnen som koppar och svavel – behöver fyra huvudnäringsämnen; kväve (ett ämne som driver på tillväxten och som är en av huvudbeståndsdelarna i protein, men dessutom en viktig komponent i klorofyll), magnesium (en huvudbeståndsdel i klorofyll), fosfor (ett ämne som främjar blomningen) och slutligen kalium (ett ämne som ger vävnaden stadga och får frukten att mogna).

Olika växter behöver olika mycket av dessa näringsämnen. Se gödslingstipsen nedan om du vill veta mer om vilka växter som behöver mer och vilka som behöver mindre.

Ekologiska gödningsmedel

Enligt vad vi vet i dag spelar det ingen roll för själva växten om den får kväve, fosfor, kalium och så vidare från ett ekologiskt gödningsmedel eller från ett gödningsmedel som tillverkats på konstgjord väg. Det är bara den kemiska sammansättningen hos gödningsmedlet som avgör om växtens rötter kan ta upp det. För växten är det alltså oväsentligt om den gödslas med ett ekologiskt gödningsmedel eller inte, eftersom näringsämnena som den tar upp inte bearbetas efter sitt ursprung, utan utifrån växtens behov. 

Fördelen med ekologiska gödningsmedel är dock att de är bättre för jorden och de djur som lever där. De som bara använder sig av mineralgödningsmedel förstör på lång sikt jorden i sina trädgårdar, eftersom mineralgödningsmedel inte tillför de näringsämnen och det organiska avfall som jorden och djuren behöver. 

Om du använder dig av ett ekologiskt gödningsmedel måste du komma ihåg att det – beroende på väder – tar minst tre till fyra veckor innan jorden har tagit upp gödningsmedlet och växterna kan tillgodogöra sig näringsämnena. Så om du vill att en växt ska få näring i april måste du vara ute i god tid och sprida ut ditt ekologiska gödningsmedel (till exempel hornmjöl eller kompostmaterial) redan i mars! Mineralgödsling är å andra sidan en god idé särskilt om du behöver tillföra en växt mycket näring relativt snabbt. Och sedan finns det faktiskt också ett mellanting – gödningsmedel med en ekologisk bas och tillsats av mineraler.

Apropå tillsatser innehåller trädgårdsjord oftast för mycket fosfat, medan den nästan alltid har brist på kväve. Därför är det inte alltid så klokt att använda sig av konstgödningsmedel. Om du gödslar en massa kan jorden få för mycket näring (och mycket är visserligen bra, men inte för mycket!). Det är bättre att gödsla efter behov, i stället för att alltid använda sig av samma recept. Om jorden till exempel redan innehåller tillräckligt med fosfat bör du hellre använda dig av ett gödningsmedel som innehåller kväve och kaliumkarbonat än ett som innehåller både kväve, kaliumkarbonat och fosfor. Men hur kan man då veta vad jorden innehåller? Svaret är att du bör kontrollera gödslingsnivån vartannat år genom att ta ett prov på trädgårdsjorden. Då får du kännedom om den aktuella situationen, samtidigt som du kanske till och med kan tjäna in kostnaden för jordtestet om resultatet visar att du kan skära ned på gödslingen. Det ena kostar ungefär lika mycket som det andra. Ett test gör att du kan ta hand om jorden i din trädgård på ett bättre sätt. Dessutom skyddar du det värdefulla grundvattnet när du inte övergöder marken, eftersom det då inte längre finns något överskott på gödningsmedel som kan sköljas ned i vattnet.

Praktisk tillämpning - en tur genom trädgården

När du planterar balkongväxter och krukväxter är det bra att använda mineraljord, till exempel krukväxtjord. Det går lätt att gräva ner det gödningsmedel som är tillsatt, och det sköljs inte bort även om man vattnar växten ofta. I blomjord av god kvalitet brukar gödningsmedlet, som vanligtvis tillsätts av tillverkaren, räcka i ungefär sex veckor. Senast då måste man tillsätta mer näring. För att komma runt det här kan man blanda i långtidsverkande gödningsmedel i jorden redan när växten planteras – 2 till 3 gram per liter jord. På så sätt har växterna tillräckligt med basnäring ända till augusti/september. Ge dem dessutom lite flytande näring varje vecka när du vattnar – 10 till 20 ml är lagom för en full 10 l-kanna. Och följ instruktionerna på gödningsmedlets förpackning!

Hur trädgårdar med buskar ska gödslas beror huvudsakligen på vilket omfång växternas bladverk och blommor har. Stenväxter nöjer sig med gödning då och då med en handfull hornmjöl eller lite kompost (knappt en liter per kvadratmeter). Snabbväxande plantor i blomsterland kan få omkring 50 gram kombinationsgödning per kvadratmeter på våren (omkring mars/april). Du kan också ge dem omkring tre liter kompost per kvadratmeter. Mera långsamväxande plantor behöver bara 30 gram eller 1,5 liter. I mitten av juni kan du ge dem gödning igen med en något mindre mängd.

Hur grönsaksland ska gödslas beror huvudsakligen på vad det är du odlar, eftersom grönsaksväxter kan delas in i storkonsumenter (till exempel kål) mellankonsumenter (till exempel tomater) och småkonsumenter (till exempel sallad). Här följer några individuella gödslingsrekommendationer:

Småkonsumenter: Tillsätt 1 till 2 liter kompostmaterial per kvadratmeter, samt vid behov extra kväve (cirka 70 gram hornmjöl per kvadratmeter) och kalium (cirka 35 gram gödningsmedel med kalium och magnesium per kvadratmeter).

Mellankonsumenter: Tillsätt 2 till 4 liter kompostmaterial per kvadratmeter, samt vid behov extra kväve (cirka 120 gram hornmjöl per kvadratmeter) och kalium (cirka 70 gram gödningsmedel med kalium och magnesium per kvadratmeter).

Storkonsumenter: Tillsätt 4 till 6 liter kompostmaterial per kvadratmeter, samt vid behov extra kväve (cirka 150 gram hornmjöl per kvadratmeter) och kalium (cirka 100 gram gödningsmedel med kalium och magnesium per kvadratmeter).

Viktigt! Sätt aldrig kål, lök eller morötter på platser där ytan nyss gödslats. Vänta med att sätta dem där till året därpå. Anledningen är att vissa gödselsorter drar till sig flugor, vilkas larver kan gräva sig in i växterna så att växterna inte klarar sig.

Tänk på följande när du gödslar gräsytor: När du klipper gräsmattan försvinner näringsämnen. För varje kilo gräs som du klipper bort försvinner cirka 30 gram kväve, 20 gram kalium och 10 gram fosfor. Dessa näringsämnen måste ersättas. Prydnadsgräsmattor behöver något mindre näring än gräsmattor man går på eller stressar på annat sätt. Vanligen göder man gräsmattan var fjärde eller femte vecka från mars/april och avslutar med en höstgödning för att förbereda för vintern i början eller mitten av september. Men när långtidsverkande gödningsmedel och särskilda höstgödningar gör sitt intåg på marknaden förändras bilden. Läs alltid tillverkarens information noggrant. De kan också besvara frågan om vilken gödsel du bör använda, kombinationsgödning eller gräsgödning. Kontrollera balansen i kombinationsgödningen – kväve, fosfor, kalium. för gräsmattor är det ideala förhållandet kväve 10, fosfor 3, kalium 3–5.

När du ska gödsla träd måste du först skilja mellan lövfällande och vintergröna träd. Deras växtcykler skiljer sig nämligen ganska mycket från varandra, och därför behöver de också gödningsmedel vid något olika tider på året.

Lövfällande träd behöver i huvudsak ett första tillskott av näringsämnen i början eller mitten av juni, och sedan en andra dos någon gång mellan mitten av juli och mitten av augusti, då träden spurtar i växten en andra gång. Efter det bör du inte gödsla dem mer. Alltså ger du lövfällande träd gödningsmedel först i april (ungefär 55 % av årsbehovet) och sedan i juni (45 %). Siffrorna är något annorlunda för fruktträd och rosor, vilkas årsbehov måste delas upp i 50/50 eller 60/40.

Städsegröna träd behöver ett första tillskott av näringsämnen i maj, och sedan en andra, högre dos någon gång mellan slutet av juli och slutet av augusti, då de bildar kottar. Näringsfördelningen är därför 35/65 för städsegröna träd.

Hur mycket gödningsmedel som behövs beror också på växtens anspråk, till exempel hur stor växten blir. För små barrträd räcker det med cirka 35 gram sammansatt gödningsmedel per kvadratmeter och år, träd och buskar som ska underhållsgödslas klarar sig på omkring 50–70 gram sammansatt gödningsmedel per kvadratmeter och år, medan fruktträd, rosor och rhododendronväxter gärna kan få största möjliga mängd, nämligen 100 gram i respektive dos. 

Tänk på att trädens rötter måste kunna komma åt näringsämnena när du tillsätter dem. Om du tänker använda dig av ekologiska gödningsmedel måste du lägga till sönderfallstiden till tiderna ovan.

Och en sak till...

Drivhus- och inneväxter är också inne i sin växtfas under sommaren, så glöm inte att ge dem näring regelbundet ända till oktober. Ge gröna växter näring för gröna växter och ge blommande växter blomnäring – den senare innehåller mer fosfor för att främja blomningen.