Hösten är svampplockningstid

Garden Life
Svampar är inte populära i trädgården eftersom de är svåra att bli av med. Men att plocka matsvampar är en verklig lycka för matälskare. I augusti och september skjuter de upp bokstavligt talat "som svampar" ur jorden. Om du inte vet var du ska leta efter dessa delikatesser kan det dock ta tid och du kanske inte hittar så mycket. Därför vill vi här introducera några av de mest populära matsvamparna, som karljohansvamp (Boletus edulis), brunsopp (Xerocomus badius) och kantarell (Cantharellus cibarius) och ge några svampplockningstips.

Det du behöver för svampplockningen är en korg att lägga svamparna i och en kniv att skära dem med. En svampbok för att kunna identifiera svamparna är förstås ett måste. Ta alltid med den på skogsutflykten. Ett förstoringsglas kan också vara praktiskt för att titta närmare på svampar som du kanske inte känner igen.

Om du är nybörjare på svampplockning är det allra bäst att gå tillsammans med någon svampkännare eftersom det inte är helt lätt att hitta de rätta svamparna i början. Det kan finnas lokala svampkurser för nybörjare där du kan få tips och lära dig det viktigaste om svampplockning och även få veta var det finns svampar i området.

Viktiga regler vid svampplockning:

  • Smaka aldrig på svampar som du inte helt säkert kan identifiera, även om de luktar gott och ser goda ut. Utseendet kan bedra och experimentet kan sluta illa.
  • Om du vill plocka svampar som du inte kan identifiera och ta med dem hem för att slå upp dem i en bok och se om de är ätliga, ta även med svampfoten. Annars spelar det ingen roll ifall du gräver upp och tar med hela svampen eller skär av den vid foten.
  • Plocka aldrig gamla eller mycket små svampar och inte heller svampar som djur har ätit av eller som har slitits upp ur marken.
  • Svamp bör helst ätas samma dag som den plockas eftersom den snabbt blir oätbar.
  • Ät aldrig rå svamp.
  • Om du är nybörjare på svamp är det bäst att inte gå ut och plocka på egen hand.

    Bland de populäraste matsvamparna som kan hittas i skogen finns karljohansvamp, brunsopp och kantarell. Här följer några kortfattade beskrivningar av dessa svampar.
EM-Pilze-005-70cm.eps

Karljohansvamp

En av de mest populära svamparna bland svampplockare är karljohansvampen, även kallad stensopp. Karljohansvampen ska ha fått sitt namn efter kung Karl XIV Johan, som efter att ha fått veta att det rådde brist på mat i landet lär ha yttrat att folket kunde äta denna svamp.

Karljohansvamp, eller stensopp, hör till släktet soppar som är kända för sitt fasta kött. Den mjuka hatten kan bli 5-25 cm i diameter och är ljust till mörkt brun i färgen. Rörlagret på hattens undersida är till en början vitaktigt och får senare en gul till gulgrön färg. Foten är knubbig och täckt av ett fint vitt nät av trådar. Karljohansvamp kan hittas i barrskog, särskilt under granar, från juli till september, som regel före den första frosten innan marken fryser till.

Karljohansvampen bör inte tvättas före tillagningen eftersom den kan dra åt sig mycket vatten. Det bästa är att borsta den med en liten borste eller torka den ren med hushållspapper.

Brunsopp

Som namnet antyder hör brunsoppen, precis som karljohansvampen, till släktet soppar. Hatten är mörkbrun och blir inte mer än 5 till 10 cm bred. Rörlagret är till en början blekvitt men blir gul- eller grönaktigt på äldre exemplar. Det blir grönblått vid beröring. Svampen har en mycket mild till aningen syrlig smak. För nybörjaren kan det vara svårt att skilja mellan karljohansvamp och brunsopp.

Brunsoppen växer främst i barrskog under tall, gran och lärkträd. Ibland går de även att hitta i lövskog och i regel från augusti till oktober.

Se upp: Brunsoppen kan inte ätas rå! Den är giftig och kan ge diarré, illamående och kräkningar.

Kantarell

Kantarellen är känd som en gourmetsvamp på grund av sitt utsökta kött och sin fina smak. Den kallas ibland även skogens guld. Kantareller är guldgula eller ljusgula till färgen. Hatten kan bli 10-15 cm i diameter och har till en början en mycket inrullad och vågig kant. Allteftersom svampen åldras blir hatten mer trattlik och fördjupningen i mitten ökar. Även åsarna är guldgula och löper nästan hela vägen ner på foten.

Kantarellen har en njutbar, fruktig doft som påminner om aprikos. Kantareller finns både i barr- och lövskog. I skogsgläntor är det inte ovanligt att upptäcka att marken är täckt av kantareller.

Observera: Kantarellen kan förväxlas med falsk kantarell, även kallad narrkantarell. Den är svagt giftig och räknas som oätlig eftersom den kan orsaka magbesvär. Hatten liknar den riktiga kantarellens men det finns skillnader vid en närmare anblick: Narrkantarellens åsar slutar där foten börjar och de är normalt mörkare än hatten. Hatten är betydligt tunnare. Foten är tunn och ihålig.