På medeltiden planterade man ormbunkar i kryddträdgårdarna för att hålla onda andar på avstånd. Nu för tiden finns ormbunkarna i våra trädgårdar för sin trolska skönhets skull, och de förbluffar oss fortfarande med sin häpnadsväckande mångfald.
Gåtfull förökning
Eftersom ormbunkarna förökar sig på ett närmast osynligt sätt har de alltid omgivits av myter. De blev också tidigt kända som medicinalväxter med magiska krafter. Fortfarande vid mitten av 1800-talet omgavs dessa mytiska urtidsväxter, som förökar sig utan blommor och i huvudsak utan frön, av alla möjliga teorier. Det var först i och med den moderna teknikens intåg som det blev möjligt att glänta på locket och avslöja den hemlighet som växterna hade burit på i över 350 miljoner år. Den person som avslöjade ormbunkarna var Wilhelm Hofmeister, en botanist boende i Leipzig i Tyskland. När han studerade växten i ett högupplöst mikroskop upptäckte han små bruna gropar, som visade sig vara förklaringen till ormbunkarnas tidigare så mystiska förökning. I stället för frön använder sig ormbunkarna nämligen av sporer, som bildar ytterst oansenliga förgroddar med manliga och kvinnliga organ. Om sporerna får tillräckligt med vatten påbörjas befruktningen och en ny ormbunksplanta kan börja växa.
Visste du förresten att det är ormbunkarnas förfäder, som växte höga som träd i de enorma urskogarna för miljoner år sedan, som tillsammans med andra växter utgör grunden för dagens kolfyndigheter. Trots att det i dag finns över 12 000 ormbunksarter i världen, varav 200 i Mellaneuropa, är dagens ormbunkar ändå bara en blek rest av den stora mångfald som en gång fanns.
Mystisk skönhet
De solfjäderformade ormbunkarna med sina ofta flerflikiga blad skänker ett behagligt lugn till trädgården, samtidigt som de tillför ett stänk av mystik där de växer bland skuggälskande örter som havrerötter, löjtnantshjärtan och stormhattar. Tyvärr får dessa typiska skogsväxter alldeles för ofta föra en torftig tillvaro i trädgårdens mest avskilda hörn. Och det är helt oförtjänt, eftersom ormbunkarna är dekorativa, mångskiftande och kan spraka i regnbågens alla färger. Medan raggträjonets blad är gyllenbruna och alldeles ludna kännetecknas den vackra kungsbräken av blad med rostbruna sporer som liknar blomax. Om du kombinerar bambu, kungsljus eller alunrot med vackra ormbunkar får du en luftig och lätt kombination, som till och med ger den allra tråkigaste trädgård en fläkt av sagans värld.
