Många är de som funderar över röjning och beskärning på hösten. Här delar vi med oss av några praktiska tips.
Vad ska bort?
– All död och sjuk ved (grenar med brunröta på körsbärsträd, lövträdskräfta på lönn).
– Konkurrerande grenar om de hämmar varandra och orsakar barkskador eller riskerar att göra det.
– Allting som är i vägen och som hindrar gångtrafikanter eller andra.
– Mjuka toppskott och outvecklade knoppar, knoppar som har blommat och alla vattenskott (t.ex. på häxal, perovskia, rosor och sidenört).
– Döda blad på buskage och gräs. Men: dött och snötäckt gräs och stjälkar kan se väldigt fint ut på hösten och vintern, särskilt om du har en trädgårdsbelysning. Dessutom övervintrar många insekter i ihåliga grässtrån och stjälkar. Tänk efter ordentligt om du inte kan skära ned dem på våren i stället.
Vad ska få vara kvar?
Var återhållsam när du beskär vid den här tidpunkten. Frost kan skada snitten, men kan också göra att de inre grenarna fryser. Så om du nu skär ned till vårens nivå och om växterna drabbas av frost, finns det inga marginaler kvar för korrigeringar till våren. Beskär mindre nu, så får du större frihet att sköta om växterna när det ljusnar igen.
Om några populära (och några exotiska) arter
Buxbom: Buxbom är en städsegrön växt som kan skadas av frost. Därför ska den bara klippas till rätt form på våren. Buxbom klarar att bli nedklippt till fjolårsveden på våren och kommer att växa till sig av sig själv. När den börjar expandera kan du ge den lite gödning, och figurklipp den när grenarna är omkring 5 cm långa.
Cotoneaster: Markväxande cotoneaster är mycket tåliga mot frost. De kan nu klippas till en form som passar växtområdet med en häcktrimmer. Växten klarar av att klippas ned till den gamla veden, men det görs bäst på vårkanten. Unga plantor ska klippas ned på våren till halva fjolårsgrenens längd för en mer kompakt struktur och bättre grenbildning.
Idegran: Klarar av att klippas mycket bra, även ner till gammal ved. Den ska helst skäras ned på våren eftersom barrträd fungerar som vindbrytare i trädgården på vintern och ger skydd för fåglar.
Syren: Behöver knappast klippas. Svarar ofta på beskärning med kraftig tillväxt vilket också kan betyda okontrollerad förgrening i tillväxtzonen. Klarar av att bli klippt ned till gammal ved, görs helst på våren.
Om du vill klippa ned den ska du beskära de äldre grenarna och kvistarna till jämn längd kring hela växten. Om du vill stimulera ny tillväxt kan du klippa loss de långa grenarna i mitten. Korta inte av dem, och lämna bara de starkaste fem, sex grenarna. Klipp ned äldre buskar till 30–50 cm om det behövs för att regenerera busken med ny tillväxt på två–tre år.
Fikon: Klipp på våren eftersom den fryser lätt. Frukterna för nästa år kan redan ses på den. Därför ska den inte klippas ned så mycket på våren. Koncentrera dig huvudsakligen på formen och på att tunna ut. Precis som kvitten svarar inte fikonträd särskilt bra på beskärning. De förgrenar sig bättre om du beskär de årsgamla toppskotten. Det går bara att stimulera årsgamla långa grenar genom att skära ned dem på rätt ställe.
Gräs: Behövs inte klippas just nu, men bind upp om det behövs och klipp på våren. Det här skyddar växtens hjärta från frost och vinterns fukt, vilket till exempel pampasgräs behöver.
Häckar: Klipp inte nu på hösten! Unga häckar: första klippningen i maj/juni, andra klippningen i augusti/september. För gamla häckar kan det räcka med en klippning efter att de skjutit skott för andra gången i slutet av juni. Häckar av barrbuskar ska klippas innan de skjuter skott så att såren läks så fort som möjligt. När du klipper häcken ska du försöka forma svagt sluttande sidor så att den nedre fjärdedelen inte blir bar. För varje meter du går uppåt ska vardera sida bli omkring en decimeter smalare (alltså sammanlagt två decimeter för hela häcken).
Liguster: Klarar klippning mycket bra, även ned till gammal ved en handsbredd ovan mark. Annars gäller samma principer som för häckar.
Vinbärsbuskar: Nästa år kommer fjolårets skott med en förtjockning att bära frukt, och de här skotten ska frigöras med trimklippning på våren. Samtidigt ska du också underlätta för årets skott, de som alltså ska bära frukt nästa år. Tunna ut buskar genom att avlägsna tjock, mörk ved som är mer än tre år gammal, strax ovanför jorden eller vid jordnivån om förgreningen är bra. Beskär buskarna genom att klippa ned skott till den förgreningsnivå som krävs. Lämna fem, sex av de starkaste skotten på jordnivån och korta inte av dem.
Körsbärsträd: Tunna ut prydnadskörsbär på våren efter att de har blommat. Fruktbärande körsbärsträd ska klippas försiktigt efter skörden i juni/juli. Tänk på att bara tunna ut dem litegrann. Om du klipper för hårt börjar kåda att sippra ut, vilket kan döda trädet efter ett par år.
Korkskruvspil: Klipps helst på våren, på vintern riskerar i synnerhet de tunnare grenarna att frysa bort. Du märker det på våren då du kan ta bort dem. Det här trädet kan klara både lätt och mycket hård beskärning, även ned till gammal ved.
Olivträd: Klipps helst på våren. Tunna sedan ut genom att ta bort äldre skott eller grenar som sitter för tätt. Reducera skottens längd genom att klippa ned till nästa gren och runda av jämnt. Klarar av mycket hård beskärning på våren. Olivträdet reagerar på hård beskärning genom att skjuta långa skott. Tunna ut dessa till ett par strukturbärande grenar.
Kiwi: Lämna mellan tre och sju sidogrenar från stammen (beroende på vilket stödsystem kiwiträdet har). De här är de grenar som kommer att bära frukt. Knopparna på de fruktbärande grenarna kommer att växa från de här huvudgrenarna. Korta av dem på sommaren till mellan åtta och tio löv, räknat från det första lövet ovanför frukterna. På senvintern kortar du av samma grenar till mellan tre och fem knoppar. Här kommer nya fruktbärande grenar att skjuta ut. Med mellan tre och fyra års intervall tar du bort hela det här grenverket från stammen och börjar på nytt med en ung fruktgren.
Plommonträd: Klipp inte på hösten, beskär på senvintern innan knopparna börjar svälla i mars.
Rhododendron: Korta av grenarna efter blomningen, klipp ned till en bättre nedre gren. Kan också klippas ned till gammal ved, starka rhododendron klarar beskärning mycket bra.
Rosor: Skär ned alla rabattrosor och klängrosor med en tredjedel. Finklipp på våren. Låt nyponen sitta kvar på vildrosor som dekoration och tunna ut på våren snarare än att beskära dem nu.
Solfjäderstall: Svarar inte särskilt bra på klippning, beskär bara på våren eftersom växten är frostkänslig. Klipp ned ett skott till en prioriterad kvist. Det här gör skottet kortare, men ett grönt blad sitter kvar som tjurved.
Skogsolvon: Ska bara klippas på våren, utom guelder rose. Ska annars klippas på samma sätt som syren.
Buddleja: Korta ned med mellan en tredjedel och hälften på hösten, men inte mer eftersom du riskerar frostskador. Finklipp (tunna ut och reducera med omkring 50 cm) i mars/april innan tillväxten börjar.
Citrusträd: Beskär bara på våren, tunna ut och runda av om det behövs för föryngring och rik blomning (till exempel apelsinblommor på ettårig ved).
Änglatrumpet: Klipp bara en aning inför vintern. Ju mer du klipper nu, desto senare kommer växten att blomma nästa år eftersom blomskotten måste bildas först.
Himmelsöga: Klipp ned till två tredjedelar nu och beskär strukturellt på våren. Kan då skäras ned till gammal ved.
Eldkrona: Samma som för himmelsöga.
Oleander: Svarar bra på klippning och kan skäras ned till gammal ved på våren. Det är emellertid alltid bättre att klippa ned till gaffel så att lövbärande skott sitter kvar som tjurved. Observera att olika varieteter av oleander förgrenar sig bättre än andra efter beskärning. Oleander ska normalt klippas omedelbart efter blomning. Om du skär ned den nu på hösten kan du skada knopparna för nästa år.
Citronella: Citronella beskärs oftast inte eftersom de blir vackrare och vackrare för varje år. Om det behövs kan du göra det med en dryg handsbredd. Detta görs helst på våren.
